Sedan 2015 har våra nötkreatur levt ett härligt fritt liv här på Bosarps Gård. Nu är dock verksamheten under avveckling, och de flesta korna kommer leva vidare på andra gårdar i Skåne, hos bönder som vi känner. Det känns bra. Här nedan kan du läsa om hur vi ser på djurhållning och hur vi har skött vår verksamhet genom åren. Det blir några tillfällen till för att köpa vårt nötkött, och sista gången blir i november. Hoppas vi ses!
Hos oss lever kor, kalvar, kvigor, stutar och avelstjurar 100% av sina liv utomhus. Året runt har de tillgång till stora ytor i skog och mark där de kan utöva sina naturliga flockbeteenden. De betar mer än halva året, och under vintermånaderna har de fri tillgång till ensilage.
För att få lov att ha nötkreatur utomhus vintertid i Sverige, utan tillgång till ligghall, krävs ett godkännande. Djurskyddsinspektör och veterinär bedömer om en gård är lämpad för utedrift, och vi på Bosarps gård är godkända sedan 2015.
Kriterierna som ska vara uppfyllda är att djuren ska vara rena, ha gott hull och tjock päls. Markerna ska kunna bära djuren och våra sandiga jordar på Bosarp är perfekta för ändamålet. Djuren ska också ha tillgång till torra liggplatser och naturligt vindskydd. Det får de genom halmbäddar på marken vid behov, i skydd av omgivande skog.
Jag anser att utedrift året runt är den bästa tänkbara uppfödningformen för djurens välbefinnande! Utedrift kräver mer jobb av bonden jämfört med att ha djuren i ett modernt stall, men det är det värt!! Djur i utedrift håller sig väldigt friska.
Kalvarna föds ute i skogen i mars-april. En ko som ska föda går oftast iväg en bit in i skogen för att föda i avskildhet, där det är lugn och ro. Jag finns där för att övervaka, men behöver sällan hjälpa till.
Kor och kalvar lever tillsammans länge. Kalven får mjölk och kärlek av kon ca 10 månader, och när de skiljs åt är båda mogna för separationen. Kalven är stor och har inte längre något direkt behov av morsan. Kon börjar bli redo för att föda en ny kalv, och att inte längre ha den stora kalven vid sin sida är helt naturligt. Vi skiljer ko och kalv åt genom angränsande hagar. Ingen "försvinner" utan de kan fortfarande se och prata med varandra. Men kalven kan inte längre dia.
Korna är sådana fantastiska individer och personligheter, och jag inbillar mig att jag känner varenda en. Moderdjuren kan leva uppåt 10-15 år hos oss. De föder en kalv om året, och lägger stor del av sin tid på att pyssla om den. Övrig tid ägnar de åt att beta, tugga, idissla, skita, sova, beta o.s.v.
Ungdjuren 1-3 år går i en stor flock tillsammans med några äldre kor som inte ska få fler kalvar. En flock med både äldre och yngre djur får en fin balans och harmoni, medans en flock med enbart ungdjur lätt blir busig. Det blir liksom ingen ordning utan en tydlig ledare. Därför gillar vi att blanda åldersgrupperna.
Slaktdjuren får 2-3 somrar på grönbete och 2-3 vintrar i Bosarps skog under sin livstid.
Nae. Det är inget vi sysslar med! Slaktdjuren får inget kraftfodertillskott, utan lever på enbart gräs, blommor och blad hela livet fram till slakt.
HAN har det bra! Under försommar och vinter sprider han kärlek bland korna. Resten av året laddar han batterierna i en egen flock med stutar. Som regel blir en avelstjur 4-5 år gammal hos oss innan han får lämna jordelivet och ge plats åt nytt, ungt blod.
Vår besättning består av köttraskorsningar med charolais, simmental, angus och hereford - med alltmer inslag av Hereford.
Våra djur hanteras lugnt och stilla, utan onödig stress. Oftast är det jag som ensam sköter all djurhanteringen på gården. Det är lugnast för djuren att bara ha en människa att hålla koll på när de ska fångas in och hanteras, sorteras i olika fållor, lastas och transporteras mellan olika beten eller till slakteriet.
Vi har en egen djurvagn som vi drar efter traktorn. Med den sköter vi gårdens alla djurtransporter till och från sommarbetet. Till slakteriet åker korna en ljus och luftig lastbil med gott om plats.
Första och andra turen i livet får kalven åka med sin trygga mor vid sidan, och under sin livstid åker djuren minst fyra turer fram och tillbaka mellan olika beten. Så när resan till slakteriet väl kommer är själva transporten rätt odramatisk.
När slaktdagen slutligen kommer, och djuren kliver in på slakteriet, då är det klart att de blir nervösa. Det är en helt ny miljö och nya dofter.
Även om djuren är vana vid att transporteras och hanteras av människor så innebär slakttillfället ett stresspåslag. Det är oundvikligt. Men man ska komma ihåg en sak:
- Att stress är inte synonymt med lidande. Stress är något naturligt och ofarligt, så länge den är kortvarig. Och det är den.
Mycket snart är djuret bedövat och avlivat. Slakten är förstås inget trevligt, men den är heller inte så dramatisk som många kanske tror. Bedövning av nötkreatur i Sverige sker med s.k. bultpistol (skott i pannan). Inom en bråkdels sekund inträffar hjärndöd, och kort därefter sker avblodning.
Slakten sker på Ugglarps i Hörby, ca 1 timmes resa från gården.
Jag får ofta frågan:
"Känns det inte jobbigt att skicka dina djur till slakt?"
Mitt svar: "Nej, verkligen inte"!!!
Att vara djurbonde och bära ansvaret för våra djurs välbefinnande, det är en ära. Det är SÅ roligt att få följa djuren genom livet och se till att de har det bra från födelse till slakt.
Självklart innebär jobbet med djur ibland svårigheter, och många olika känslor fyller vår vardag. Men att det skulle vara känslomässigt jobbigt att skicka djur till slakt är inte en av dem.
Våra djur blir väl omhändertagna. De lever alla sina dagar med stor frihet i en naturlig flockmiljö med fri tillgång till bra foder. Sedan har de 1 enda dålig dag, och den är väldigt, väldigt kort.
Att lasta vuxna välmående djur, alltid i sällskap av sina flock-kompisar, på en ljus, luftig och rymlig lastbil - DET är INTE jobbigt....
Men...
Ibland händer det att man förlorar en nyfödd kalv under förlossning eller kort därefter, innan den ens hunnit smaka på livet...och DET är jobbigt...
När det istället går vägen, och man lyckas rädda en kalv till livet, då är glädjen omöjlig att beskriva i ord.
Att tvingas se en ko i sorg efter att ha förlorat en liten kalv...DET är väldigt jobbigt...
Att se ett djur vara sjukt eller skadat, DET är jobbigt...att se djuret tillfriskna efter behandling och omvårdnad, ja då är det så man vill dansa!!
Men om djuret inte blir bättre, och ingen räddning finns, då är beslutet om avlivning inget jobbigt, det är en självklarhet, ett ansvar, barmhärtighet.
Att höra media rapportera om hur djur systematiskt plågas under uppfödning, transport och slakt i andra delar av världen...DET är bland det jobbigaste för mig...
Att behöva köpa en anonym köttbit i dagligvaruhandeln, utan att veta hur djuret bakom köttbiten levt, behandlats och slaktats...DET skulle vara jobbigt...men nu slipper jag ju det...
Nej, det jag sysslar med om dagarna är inget jobbigt, det är en ren fröjd!
Våra kycklingar säljs under varumärket Bosarpkyckling, vilket grundades här på gården 1999 av förra ägarna familjen Alwén. Vi tog över gården och uppfödningen här 2012, medans varumärket såldes till Kronfågel. Idag är vi åtta gårdar i södra Sverige som föder upp ekologisk kyckling till Kronfågel Bosarpkyckling. Kycklingen du hittar i butik kommer således från oss var åttonde vecka, och däremellan från någon av våra uppfödarkollegor.
När du köper kyckling direkt från oss kommer den alltid från vår egen uppfödning här på Bosarps Gård. Därmed kan vi bara erbjuda färsk kyckling var åttonde vecka, och däremellan fryst.
Kycklingarna kommer till oss inuti sina ägg. De har då ruvats i 18 dygn på kläckeriet. Äggen placeras ut på stallgolvet där temperaturen håller sköna 35 grader.
Efter 1-2 dygns väntan börjar kycklingarna kläckas fram. Systemet med stallkläck är mig veterligen unikt för Bosarpkyckling i Sverige, och det är fantastiskt bra för de små kycklingarna. De slipper helt att hanteras av maskiner och transporteras i livets begynnelse. Dessutom har de omedelbart tillgång till foder och vatten.
Stallkläck ger också en friskare fågel, eftersom de inte kommer i kontakt med några andra bakterier än de som finns naturligt i stallmiljön.
De första tre veckorna bor kycklingarna i ett startstall, där de har det varmt och gott för en riktigt bra start. Vid tre veckors ålder flyttar de ut i ett större tillväxtstall. Så snart de har en värmande fjäderdräkt, vid ca fyra veckors ålder, får de börja gå ut på veranda och på bete. Vanligtvis sträcker sig utevistelseperioden från april-oktober, men det är väder och vind som får styra.
Inne i stallet har kycklingarna nästan dubbelt så stor yta som konventionellt uppfödda kycklingar. De har rikliga dagsljusinsläpp, fri tillgång till foder och vatten samt god sysselsättning tack vare tillgång till sandbad, halm/ströbädd och grovfoder. Här bor kycklingarna kvar fram till slakt.
Under utevistelseperioden är stallet öppet dygnet runt så att kycklingarna kan gå in och ut som de behagar. Området är inhägnat mot marklevande rovjur och därför behöver vi inte stänga stallet på kvällen.
Kycklingarna kan i lugn och ro dra sig tillbaka in i stallet i takt med skymningen. Och en skön sommarmorgon kan de gå ut redan när det ljusnar, långt innan vi har vaknat.
Det är en fröjd att bara sitta i gräset och studera kycklingar som är ute i det fria. De har så mycket för sig! De utforskar, äter gräs, vilar lite, sprätter i jorden, letar mask, går in för att äta och dricka, vilar lite till, går ut och jagar insekter.
När kycklingarna vuxit klart efter 9 veckor är det dags för slakt. All hantering av kycklingen sker för hand - både i samband med lastning på gården och vid bedövning och avlivning på slakteriet. Två händer om en kyckling i taget.
Kycklingen har endast ca 20 minuters resa från gården till det småskaliga slakteriet vid Varamlösa, och det känns bra!
Bedövning sker genom el-chock, och kort därefter avlivas kycklingen genom avblodning.
Produkten har blivit tillagd i varukorgen